Servitut
Servitut innebär rätt för en viss fastighet att i något hänseende nyttja annan fastighet. Rätten kan till exempel avse utfart, enskild ledning, tillgång till brunn och liknande.
Man skiljer på två huvudtyper av servitut, dels avtalsservitut och dels officialservitut.
Den förstnämnda typen bildas på frivillig basis, enligt jordabalkens regler och antecknas i fastighetsregistret efter anmälan därom till inskrivningsmyndighet. Avtalsservitut bildas således inte vid lantmäteriförrättning (däremot har vi möjlighet att inom ramen för ett uppdrag assistera med utformningen av avtalet).
Servitut som är av väsentlig betydelse för en fastighets möjlighet att fungera bildas däremot vid lantmäteriförrättning, antingen i samband med annan förrättningsåtgärd eller som fristående åtgärd (fastighetsreglering). Dessa servitut kallas officialservitut och kan även upplåtas tvångsvis.
Innan lantmäterimyndigheten kan bilda nya servitut skall ett antal villkor, de så kallade servitutsrekvisiten ha visats vara uppfyllda. Även vid upphävande av servitut finns vissa krav som måste vara uppfyllda.
Generellt sett är servitutet en i tiden obegränsad rättighet som gäller mellan fastigheter. Rätten blir därmed oberoende av framtida ägarskiften. Servitutsbildning är mycket vanligt i alla sammanhang och ger utomordentligt goda möjligheter att lösa olika former av praktiska problem i förhållandena mellan fastigheter.
Ledningsrätt
Ledningsrätt skapar rättighet att ha ledning på annans fastighet.
Ledningsrätt innebär att en rättighet upplåts för ägare av allmännyttiga ledningar till exempel en kommun eller ett telebolag, att anlägga, behålla och underhålla ledningar på annans mark, till exempel el-, tele-, vatten- och avloppsledningar, fjärrvärme- och bredbandsledningar.
Ledningsrätt bildas vid så kallad ledningsrättsförrättning.