Jag har aldrig blivit slagen eller slagit någon (förutom min brorsa). Ingen har någonsin slagit mig i syfte att göra riktigt illa. Jag har gjort tusen nålar på mina syskon, eller slagit på armen – när vi var små. Aldrig något mer. Våld skrämmer mig. Tanken att göra någon illa med flit får mig att må illa. Jag kan inte kolla på boxning på tv, eller filmer med för mycket och för realistiskt våld.

För något år sedan satt jag på nätet och letade information kring skjutningarna i Columbine. Jag hade fått några frågor från ungdomar som jag inte kunde svara på och ville ta reda på svaren. Av en slump hamnade jag på en sida full med bilder på döda människor. Människor som blivit överkörda, eller mördade på sin skola.

Bilderna kom upp på skärmen – helt utan förvarning och även om jag klickade bort dem på en gång mådde jag illa i flera dagar. Jag drömde om dem, fick upp dem i huvudet när som helst. Jag grubblade mycket på det där – varför någon gör en sådan sida. Vad är grejen liksom?

Enligt en färsk undersökning har 19% av de svenska barnen varit med om något på internet som gjort dem besvärade, oroliga eller upprörda. Det kan tyckas som en väldigt hög siffra – men om man vänder på det så har åtta av tio aldrig upplevt något obehagligt på nätet.

Internet har gjort världen så mycket större. När jag var barn på 70-talet fick vi all information från barnprogram som Barnjournalen, Hajk och Kroppen. Ibland köpte min pappa kvällstidningar som vi läste i. Men sällan förstod något av.

Det är skillnad nu. Det är inte så längre att det mest otäcka på tv är Hulken. Barn idag skulle skratta ihjäl sig åt Osynlige Mannen. De har tillgång till hela världen och vuxna kommer aldrig att förstå hur det är att födas och växa upp med tillgång till så mycket information. Dygnet runt. Om femtio år finns knappt någon kvar som minns hur det var att leva med endast två tv-kanaler.

Vuxenvärlden är den nya gruppen invandrare. Digitala sådana. Det är vi som måste anpassa oss till de ungas värld – den värld där de digitala kontakterna är lika mycket värda som de vanliga. Inte tvärtom.

För att uppleva något obehagligt på internet är förmodligen ungefär detsamma som att vara 14 år på 80-talet och sitta med en videobox och The Shining på vhs. Den filmen har jag för övrigt aldrig vågat se färdigt.

Vad är du rädd för? Gå gärna in på Tonårsguidens Facebooksida och berätta!