Sveriges nationella minoriteter
I december 1999 beslutade riksdagen att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.
De nationella minoriteterna och deras språk skyddas av Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724). Lagen ska förstärka de nationella minoriteternas rättigheter i praktiken. Utifrån minoritetslagstiftningen har Västerås stad skyldighet att stödja de nationella minoriteterna i deras strävan att behålla och utveckla sin kultur och sitt språk som utgör en del av Sveriges historia.
Vilka är de?
Minoritetslagens och språklagens syfte är att stärka de nationella minoriteternas möjligheter att bevara den egna kulturen och det egna språket. Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga rättigheterna. Det finns idag fem nationella minoriteter:
- Sverigefinnar
- Romer
- Tornedalingar
- Samer
- Judar
De nationella minoriteterna är folkgrupper som skiljer sig från majoritetsbefolkningen och som har funnits av hävd på svenskt territorium. Det betyder att de funnits här i princip lika länge som vi har haft statsbildningen Sverige, alltså sedan Gustav Vasas tid 1523.
Del av Sveriges historia
Samerna som är ett urfolk har förstås varit här ännu längre, kanske flera tusen år. Och finska har talats på Nordkalotten i upp emot tusen år. Stockholm har haft en finsk befolkning sedan 1200-talet och finsktalande har funnits i Bergslagen sedan medeltiden. Romer har funnits i Sverige sedan Gustav Vasas tid och judar sedan 1600-talet. För att främja arbetet med att skydda och främja de nationella minoriteternas kultur och språk finns det något som heter förvaltningsområden. En stor del av Sverige är förvaltningsområden för de nationella minoritetsspråken finska, samiska och meänkieli. Västerås hör till det finska förvaltningsområdet sedan 1 maj 2010.
