Så upplever västeråsarna sin hemberedskap

Enkätens resultat visar att det finns en delvis etablerad hemberedskap, bland de svarande. Ekonomiskt starkare områden generellt har något bättre förutsättningar, men det finns utrymme för att stärka både konkret beredskap och gemensam planering i samtliga områden.

• Resultaten visar att många hushåll upplever sig har en grundläggande hemberedskap, men att nivån varierar mellan områden med olika ekonomiskt välstånd.
• En majoritet uppger att de har mat och vatten hemma för att klara sig några dagar, men andelen som har en tydlig buffert är högst i de mer ekonomiskt starka områdena.
• I områden med lägre välstånd är det fler som helt saknar lager, eller bara delvis upplever sig förberedda.
• När det gäller kunskap om hur man ska agera vid längre elavbrott är det relativt få som känner sig fullt trygga; de flesta placerar sig i ett mellanläge där de ”ganska” väl vet vad de ska göra, men inte helt.
• Samtal i hushållen om hur man agerar vid en kris förekommer, men ofta i begränsad omfattning. En stor andel uppger att man bara pratat om detta i viss mån, vilket tyder på att krisfrågor inte är systematiskt förankrade i vardagen.

Enkätens resultat visar att de flesta svarande invånare har en övergripande orientering i hur de når tillförlitlig information. Den konkreta kännedomen om kommunens egna kanaler inte är heltäckande, vilket kan försvaga räckvidden för lokal kriskommunikation.

• Det upplevs finnas en relativt god grundläggande förståelse för samhällets information och larm vid kris.
• Kännedomen om larmet ”Viktigt meddelande till allmänheten” (VMA) är mycket hög i samtliga grupper, och endast en mycket liten andel uppger att de inte vet vad det betyder.
• Var man kan få säker och korrekt information vid en kris upplever en majoritet att de har god eller åtminstone tillräcklig kunskap om, även om den fulla säkerheten är lägre, särskilt i vissa områden.
• Kännedom om kommunens hemsida och andra lokala kanaler för krisinformation är sämre etablerad än den mer generella kunskapen om ”säkra källor”. Andelen som delvis känner till de lokala kanalerna är betydande.

Enkätens resultat visar en stark tillit till traditionella och officiella informationskällor, samtidigt som lokala och informella nätverk kan fungera stödjande i en krissituation.

• Vid en kris uppger de flesta att de främst skulle vända sig till etablerade massmedier och offentliga webbplatser för information.
• TV och radio framstår som den mest självklara källan i alla områden, följt av den nationella webbplatsen krisinformation.se och kommunens egen webbplats.
• Sociala nätverk som grannar, vänner och familj, spelar också en roll, särskilt i vissa områden. De sociala nätverken ses generellt som ett komplement snarare än huvudkälla.
• Sociala medier nämns av en mindre andel och framstår därmed inte som primär kanal för krisinformation i enkätens resultat.

Enkätens resultat visar att de svarande har en grundläggande tillit till Västerås stad som aktör i kris. Men det finns förbättringsbehov när det gäller upplevd tydlighet, räckvidd och synlighet i kriskommunikationen.

• Tillit till kommunen vid kris upplevs över lag som relativt hög, men varierar mellan bostadsområden.
• I merparten av de svarande uppger en tydlig majoritet att de litar ganska mycket eller helt på kommunen i en krissituation, även om en mindre andel uttrycker låg eller ingen tillit.
• Skillnaderna är störst i vissa områden där en större andel bara litar ”lite” på kommunen, vilket tyder på en mer försiktig hållning.
• När det gäller uppfattningen om hur tydligt kommunen informerar vid allvarliga händelser är bilden mer blandad.
• Många tycker att informationen är ganska tydlig, men det är få som anser att den är helt tydlig. En relativt stor andel är tveksamma eller upplever att den bara till viss del är tydlig.

Enkätens resultat visar att sårbarheten framför allt är knuten till medicin- och stödberoende snarare än till språk eller mobilitet.

• Sårbarhetsfaktorer kopplade till hälsa och funktion upplevs närvarande i en stor del av hushållen.
• Nästan hälften av respondenterna uppger att det finns någon i hushållet som behöver extra stöd eller dagliga mediciner, med något högre nivåer i vissa områden.
• Detta innebär att störningar i vård, läkemedelsförsörjning eller omsorg kan få direkta konsekvenser för många hushåll.
• Samtidigt upplever endast en mycket liten andel att det skulle vara svårt att ta sig till en säker plats om något händer.
• Nästan alla uppger att de inte har större svårigheter att förstå information på svenska, varken i tal eller skrift.
• Språkliga barriärer och fysisk rörlighet framstår därmed inte som större problem i det här materialet, även om en liten grupp med sådana utmaningar kan vara särskilt utsatt.

Social resiliens handlar om möjligheten att få och ge stöd i sitt närområde.

Enkätens resultat visar en potentiellt stark lokal resurs i form av grannar och närboende. Men också ett behov av att stärka de sociala banden och öka kännedomen om varandra i områden där många upplever att de står mer ensamma.

• Den sociala resiliensen upplevs som relativt stark men ojämnt fördelad.
• En majoritet uppger att de har någon i sitt område som de kan få hjälp av vid en kris, men andelen utan sådana kontakter är markant högre i vissa områden.
• Osäkerheten är också tydlig genom den relativt stora grupp som svarar ”vet ej” på frågan om de kan få hjälp lokalt.
• Däremot är viljan att hjälpa andra generellt hög: omkring tre fjärdedelar uppger att de både kan och vill hjälpa andra i sitt område vid en kris, om än med något lägre nivåer i vissa grupper.