Ängsgärdet låg under 1800-talet på mark som tillhörde Myggbo gård. Pilgatan, som är en förlängning av Stora Gatan, benämndes Stora nya Stockholmsvägen under 1600-talet.
Namnet Pilgatan kom från den pilallé som vid 1854 års stadskarta syns gå från Mimerporten till Myggbo gård, där vägen slutade.
Ängsgärdet började man bygga 1898 efter att Myggbo gård styckade av och sålde 48 tomter. I områdets norra del, norr om den nu försvunna vägen Odengatan, byggdes egnahemshus genom Byggnadsföreningen Wiktoria. Vid den tiden bildade arbetare tillsammans byggnadsföreningar för att kunna köpa upp mark i stadens ytterområden. Där byggde de en- och små flerfamiljshus på avstryckade tomter. Föreningen gav även namn till gatan som gick från Odengatan och norrut, Viktoragatan. Söder om Odengatan byggdes flerfamiljshus.
Vid slutet av 1940-talet bodde ungefär 1800 personer i området. Under mellankrigstiden började området att förfalla och Ängsgärdet kallades "Sumpen" i folkmun på grund av den slitna bebyggelsen. Under 1960-talet planerades det för rivning av bostadshusen för att ge plats för småindustri och annan verksamhet. Byggandet av E18 som invigdes 1972 kom också att påverka området. Samtliga egnahemshus förutom ett flerfamiljshus vid Pilgatan är idag rivna.
Som den enda kvarvarande byggnaden i Ängsgärdet från den tiden är huset ett viktigt dokument från tiden kring sekelskiftet 1900 då Västerås expanderade på grund av ökad befolkning som en följd av industriers etablering. Ursprungligen är byggnadsstilen jugend, en arkitekturstil som var vanlig i början av 1900-talet. Byggnaden har under årens lopp förändrats och det enda som idag påminner om stilen är hörntornet med spiran. Trots vissa förändringar, nya fönster, har byggnaden kvar detaljer som är typiska för uppförandetiden kring sekelskiftet 1900.
