Allmänna Svenska Elektriska AB, Asea, bildades i rådhuset den 15 december 1890. Att det blev just i Västerås kunde staden tacka Oscar Fredrik Wijkman, politiker och ägare till Westerås Mekaniska Verkstad, för.
För att Asea skulle ha sin verksamhet i Västerås behövde staden uppfylla tre krav: pengar, vattenkraft och en billig tomt. Det sistnämnda var enklast. En 11 000 kvadratmeter stor tomt vid järnvägen hade redan avsatts för en snickerifabrik, men Wijkman övertalade stadens kapitalister att investera i elektricitet istället för snickerier. Kravet på vattenkraft gick också att lösa. En bit ovanför Slottsbron låg en vattenkvarn vars ägare nyligen hade avlidit. Staden köpte kvarnen och flyttade den till Turbinhusets nuvarande läge. Då blev fallhöjden tillräcklig för att producera elektricitet. Och det tredje kravet på pengar, löste Wijkman genom att hitta investerare som köpte aktier i det nya bolaget för mer än 100 000 kronor.
Turbinhuset byggdes året därpå, 1891. Idag ser det inte så betydelsefullt ut, men det var med turbinhuset som det moderna Västerås tog fart. När det byggdes hade staden ungefär 8 000 invånare och trettio år senare var antalet det tredubbla. Framgången visar sig också i Aseas lönelista. Det första året, samma år som turbinhuset uppfördes, anställde man 62 personer. Mindre än tio år senare, vid sekelskiftet, avlönade bolaget 1 143 personer och hade öppnat filialer både i andra svenska städer och utomlands.
Turbinhuset var i drift i ungefär 60 år. På 1950-talet gick man från likström till växelström och huset fick istället under många år vara lagerlokal. 1974 byggdes det om till ett tekniskt museum. Sedan 1996 används turbinhuset igen för att producera el och är numera anslutet till det kommunala elnätet. Det gör det till Sveriges äldsta kraftstation i kommersiellt bruk.
