Kallbadhuset

Vid Svartåns utlopp låg dåtidens vattenpalats

Om Kallbadhuset

Strax bortom piren vid Svartåns utlopp låg i nästan hundra år, mellan 1853 och 1948, ett kallbadhus. Via en smal brygga från piren kunde man ta sig ut. Här fanns omklädningshytter och möjlighet till simning och solbad. Här hade man simundervisning och ibland uppvisningar. Piren är samma som idag och på en av bilderna nedan ser man badhusets placering ute i vattnet.

Badhuset var en träbyggnad som stod på pålar i Mälaren och var därför utsatt för väder och vind vilket gjorde att det inte höll så länge. Tre gånger under de hundra åren fick badhuset renoveras helt och hade då lite olika utformning. Det första badhuset kan ha sett ut som på ritningen nedan.

Redan från början, på 1850-talet, hade man simundervisning under sommarmånaderna. I tidningar annonserade man efter elever. Exempel på simlärare Olga Sallanders annons kan du se nedan. Det var inte så vanligt att alla kunde simma på 1800-talet och det var först 1911 som simning blev ett obligatoriskt ämne i skolan.

Det sista badhuset på platsen byggdes 1922, en stilren byggnad med hopptorn. Badhuset förföll tyvärr under 1940-talet och brann 1948 efter det revs det. Pålarna i vattnet ungefär 200 stycken, stod kvar till 1964 då de slutligen togs bort.

Svartvit bild av ett kallbadhus ute i Mälaren.

Kallbadhuset i Mälaren. Foto: Västerås stadsarkiv

Äldre svartvit bild över piren ut till kallbadhuset.

Piren ut till kallbadhuset. Foto: Västerås stadsarkiv

Ritning på det första kallbadhuset.

Ritning på det första kallbadhuset. Foto: Västerås stadsarkiv

Tidningsurklipp om simundervisning för flickor.

Tidningsurklipp från VLT 1887 av Olga Sallander.

Hitta hit

Adressen

Hjälpte informationen på denna sida dig?